LATINAMERIKAGRUPPERNA

Ursprungsfolkstoppmöte och kvinnokampen

2009-05-31T17:55:00.000-07:00

Ursprungsfolkens fjärde toppmöte är nu på väg till sitt slut. Det har varit fem intensiva dagar av intressanta och lärorika möten, men också av frustration. Frustrationen kommer mest över att man inte har kunnat bevaka alla möten samtidigt, eftersom att det fanns ca 64 olika bord med olika teman. Det var dock tre huvudteman som genomsyrade hela mötet och som ursprungsfolket kämpar för; plurinationella stater, mot frihandelsavtal samt “det goda livet”.

Plurinationella stater är mycket mer än ett “multikulti” samhälle, där tolerans är nyckelordet, och man accepterar att det finns olika kulturer. Plurinationella och plurikulturella stater innebär inte bara att staten erkänner minoriteter utan även garanterar deras rättigheter. De olika etniska grupper lever sida vid sida i ett plurinationellt samhälle, till skillnad mot ett multikulturellt samhälle där man bara erkänner att det finns minoriteter, men majoritetens kultur är normen, och minoriteten måste alltid förhålla sig till den och har inga egna rättigheter som etnisk grupp eftersom att alla är t.ex. svenskar.

Frihandelsavtal var ett hett ämne under toppmötet eftersom att det hotar ursprungsfolkens hela existens. Urfolkens kosmovision är inte förenlig med den kapitalistiska logiken, där allt går att äga, för hur kan man äga luften eller vattnet eller naturresurserna? Urfolkens ägandesystem skiljer sig från vårt västerländska system, eftersom att naturen inte går att äga, man lever tillsammans med den. Detta ses även som en vidare kolonialism, eftersom att man inte ens frågar ursprungsfolket om de vill ha frihandelsavtal eller inte. Amazonas konflikten som har följt oss under hela vår vistelse i Peru är ett tydligt exempel på hur ursprungsfolket ser på sitt territorium och på moderjord. Lagen eller dekretet som den Peruanska staten har stiftat som ger rätt till utländska företag att gå in i Amazonas och exploatera naturresurserna, går inte ihop med Amazonas folkets syn på livet och naturen, och gör därför motstånd, eftersom att “la selva no se vende, la selva se defiende”, och betyder att djungeln inte går att sälja, utan man måste försvara den.

“Det goda livet” eller “el buen vivir” så som det heter på spanska är ett alternativt sätt att se på utveckling. “Det goda livet” bygger på att man ska leva i harmoni med naturen, där man värnar om moderjord.

Toppmötet var indelad i delar, och började med kvinnomötet, fortsatte sedan med ungdomsmötet och avslutades med det stora mötet.

“Jallalla första kontinentala kvinnotoppmötet, jallalla Abya Yala” var slagorden man hörde i början av kvinnomötet. Jallalla betyder leve och Abya Yala är ursprungsfolkens egna namn på den latinamerikanska kontinenten. Stämningen var hoppfullt, och ca 2000 kvinnor från hela Latinamerika och andra delar av världen var närvarande. Det diskuterades många olika teman, och man kunde tydligt se hur de postkoloniala strukturerna och det patriarkala systemet är närvarande i ursprungskvinnornas liv. Jag valde att bevaka mötet som handlade om våldet mot kvinnorna inom familjen, socialt och politiskt. Gloria Gonzales Mayor från nätverket Waqib Kej i Guatemala menade att ”det är det patriarkala systemet som är orsaken till våldet mot kvinnan i hemmet”. Det är därför viktigt betonade hon att sluta se våldet mot kvinnan inom hemmet som något privat, och göra det till något politiskt. Under diskussionen kom det fram att det är en trippel diskrimination som ursprungskvinnorna lever varje dag. De blir diskriminerade på grund av att de är kvinnor, tillhör ursprungsfolket och är fattiga. Men trots denna negativa bild av deras vardag var det starka kvinnor som inte lät sig tryckas ner av orättvisa samhällstrukturer, utan utvecklade fram förslag om hur man ska arbeta för att förändra strukturerna. Ett exempel på förslag var kvotering eller positiv diskriminering så som det också kallas, att det skulle finnas 50 procent kvinnor inom offentliga poster. Staten har också ett ansvar menade kvinnorna att garantera deras rättigheter, och det behövs institutioner dit misshandlade kvinnor ska kunna gå till. Konventionen ILO 169 var ytterliggare något som kvinnorna lyfte upp som en viktig sak som staten måste följa för att kunna garantera ursprungskvinnornas rättigheter. ”Man kan inte prata om demokrati om inte ursprungsfolkskvinnorna finns inkluderade i samhället”, betonade kvinnorna.

Kvinnomötet var det som inspirerade mig mest, eftersom att det hela kändes så verkligt och stannade inte bara i en diskurs. Kvinnornas starka potential att kunna förändra sina egna liv fick mig att reflektera och gav mig hopp om att det verkligen går att förändra orättvisa strukturer.Jag måste också avsluta min reflektion med "Jallalla ursprungsfolkskvinnor, jallalla kvinnokampen".

Natalia Rojas Romero

..sa biståndsministern innan hon gick...

2009-05-30T09:07:00.000-07:00

Latinamerikagrupperna deltog under sista veckan i maj på Sida´s klimatkonferens Commitment to Climate justice. Dels genom mig och dels via en representant från vår samarbetsorganisation Fenocin i Ecuador och via det också La Via Campesina Sydamerika.

På koneferensen deltog representanter från Europa, Sydamerika, Asien och Afrika och fokuset var hur det i biståndsarbetet går att få med klimatfrågan och även använda den med perspektiv på rättvisa. Det vill säga att etanol som produceras på ett sätt som förstör lokalsamhällen inte kan räknas som klimatsmart och rättvist, och därigenom går det väl att säga att det inte heller bidrar till någon hållbar utveckling.

Det är kul att höra att Latinamerikagruppernas vision ligger så nära organisationerna i Syd. Inte bara de i Latinamerika utan det är en rörelse som följer över världen. Det är en fantastisk möjlighet att träffa organisationerna i utvecklingsländernas representanter och höra deras perspektiv på hur utveckling bör gå till.
- Det är inte bara en klimat- energi- och livsmedelskris utan också en livsstilskris i Nord, det saknas moral och solidaritet, sa en man från Latinamerika. Det är dessa problem som vi måste ta itu med lika väl som med bistånd till utvecklingsländerna. Det gäller alltså att även jobba med opinion i Sverige och resten av Nord för att komma till rätta med problemen med klimatfrågan, även när vi pratar om biståndet. Det finns mycket vi kan lära av Syd.

Galen utvecklingsmodell
- Det är utvecklingsmodellen som det är fel på, sa en kvinna från Afrika. Det lös igenom att det är den kapitalistiska modellen som är orsaken till klimatproblemen och också att den är oförmögen att lösa den. Även om de flesta var organisationer närliggande gräsrotsrörelserna i utvecklingsländerna så lät det som att det är svårt att kritisera biståndsarbetet för hårt. Om jag kritiserar för mycket, blir jag då utan bistånd?

En som inte verkade helt intresserad av att träffa organisationerna från Syd var Gunilla Carlsson, Sveriges biståndsminister. Hon kom och hade ett anförande som visserligen lät positivt men med tanke på att svenska biståndet kommer minska med 4,5 miljarder iår och ytterligare 4 miljarder som skulle gått till klimatbistånd antagligen kommer falla bort de närmsta tre åren så klingar det lite tomt. Själv blev jag också väldigt besviken på hennes sista ord när hon förklarade hur viktig konferensen är och hur gärna hon hade velat stanna men hon har en valkampanj för EU-parlmamentsvalet att delta i och därför inte kunde stanna under eftermiddagen. Det sa hin innan hon gick och jag tänkte att det hade varit bätte att inte säga något alls för det verkade istället som att hon var totalt ointresserad.

Utan henne var det dock en positiv konferens som även om den inte kom till några direkta överenskommelser iallafall stakade uta några stolpar i riktningen som biståndspolitiken bör ta för att vara rättvis och bra för klimatet.

/Martin Johansson

Våra första intryck av Peru, av Natalia Rojas och Jaime Penela

2009-05-27T05:32:00.000-07:00

”Y cuándo se jodió el Perú?”

Citatet kommer från boken ”Conversación en la Catedral”, av Mario Vargas Llosa och betyder ”när sket det sig i Peru”, och används ofta för att kortfattat beskriva den grova sociala krisen som ständigt spökar och är närvarande i Perus historia.

Sedan vi kom till Vallejos och Arguedas* land har vi förstått att det Peruanska samhället går igenom ett historiskt moment: möjligheten att öppna upp en autentisk debatt kring konstruktionen av ett plurinationellt samhälle.

Under de senaste 20 åren har ursprungsfolksrörelserna i Latinamerika vaknat till liv och rest sig, och en av de mest lyckade exempel på deras kamp var när Evo Morales kom till makten i Bolivia 2006.

Åtta procent av Latinamerikas befolkning kommer från ursprungsfolket, och är idag den delen av samhället som är mest dynamisk och synlig i termer av politisk kamp och som kämpar för sina rättigheter. Ursprungsfolket har historiskt blivit exploaterade, diskriminerade samt ignorerade, och just nu tar inte bara urfolket plats i den politiska sfären, utan befinner sig även i en process av att konstruera sin egen politiska projekt.

Vi befinner oss mitt i denna spännande process och märker hur lite vi egentligen vet i Europa om det som händer i Latinamerika och speciellt om ursprungsfolkets kamp. Vi har för lite information för att kunna få en nyanserad bild av processen i Latinamerika och informationen vi får tag i är antingen tendensiös eller idealiserad.

Sedan vi kom till Peru har vi smittats av den rika politiska debatten som råder i landet, mångfalden av idéer och perspektiv av samma verklighet är tecken på att något unikt håller på att hända i landet. När vi promenerade längs Limas gator kunde vi se ett tydligt exempel på mängden av idéer som råder i landet bara genom att räkna hur många tidningar som såldes i kvarterskiosken. I de rådande politiska diskurserna kunde vi hitta allt från öppen rasism mot ursprungsfolk, nyliberalism, nationalism, starka religiösa värderingar samt omvänd rasism.

Vår resa började i Lima, därifrån åkte vi vidare till Arequipa och sedan till Puno. Under resans gång kunde vi skåda hur samhället förändrades, både kulturellt och landskapsmässigt. Från Lima som är en klassisk västerländsk stad i Latinamerika där majoriteten skulle identifiera sig som mestis, till Puno där majoriteten skulle identifiera sig som antingen Aymara eller Quechua. Landskapet förändrades enormt mycket, från kusten med bara några få meter över havet till högplatån med ca 3860 meter över havet. Första kvällen i Puno kändes det som att huvudet skulle sprängas, men efter lite Kokaté kunde vi andas ut igen, och nu var vi redo att ta itu med vårt arbete på den ursprungsfolktoppmötet.

Vårt första möte med samarbetsorganisationerna och de andra organisationer som anordnar toppmötet var på en presskonferens i kommunhuset i Puno. De lokala myndigheterna har stött organiseringen av toppmötet och har betonat att genomförandet av mötet inte representerar något hot mot lokalbefolkningens hälsa i Puno, eftersom att man har förebyggt med alla nödvändiga åtgärder så att svininfluensan inte ska kunna bryta ut i staden. De som befann sig på presskonferensen var bland andra ursprungsfolksledaren från Ecuador Blanca Chancoso från Ecuarunari som underströk att till ursprungsfolkskvinnotoppmötet skulle det komma mer än 1000 delegater inklusive de från Mexiko och Guatemala. Greta Kaddik var ytterliggare en representant från ursprungsfolket, som kom från det samiska rådet, och som sa att det samiska folket har mycket att lära sig från ursprungsfolkskampen i Latinamerika. Den tredje personen som vi vill nämna är Eugenia Valey från Waqib Kej i Guatemala som ska organisera ungdomarnas del på toppmötet, och hon betonade vikten i att ursprungsfolksungdomarna skulle ha sitt eget forum för att kunna ta plats utvecklas.

Just nu väntar vi bara på att ursprungsfolkstoppmötet ska börja och det ska bli oerhört spännande att se vilka intressanta förslag som kommer att komma från de tre olika möten inom toppmötet; kvinnomötet, ungdomsmötet samt ursprungsfolksmötet.

Jaime Penela, Natalia Rojas

*Två av de viktigaste författare i Peruansk litteratur

EU:s handelspolitik ökar de globala klassklyftorna

2009-05-20T03:13:00.000-07:00

En debattartikel skriven av Laura Purdy och mig om EU:s handelspolitik och som publicerats i tidningarna Norra och Norländska Socialdemokraten.

"I de handels- och samarbetsförhandlingar som EU för med ett antal latinamerikanska länder är det tydligt att EU-kommissionen i första hand vill ta hänsyn till de europeiska storföretagens intressen, på bekostnad av fattiga länders handlingsutrymme att välja sin egen politik för att bekämpa hunger och fattigdom."

"En nyligen framtagen studie av Kommerskollegium (2009:3) visar på tydliga välfärdsrisker för de fattiga länder som ingår frihandelsavtal med EU. Tullinkomsterna – som ofta är en betydande del av fattiga länders skatteinkomster – minskar och den lokala framväxande industrin får svårt att konkurrera med de europeiska företagens stordriftsfördelar. Vilket i värsta fall leder till en avindustrialisering.

Eftersom utvecklingsländerna redan har god tillgång till EU:s inre marknad, så handlar frihandelsavtalen främst om att EU ska få bättre tillgång till utvecklingsländers marknader. Före valet 7 juni hoppas vi på besked om hur kandidaterna till EU-parlamentet kommer att förhålla sig till EU:s handelspolitik."

FMLN segrar i El Salvador

2009-03-15T23:17:00.001-07:00

El Salvador kommer framöver att ledas av en vänsterpresident. Vänsterpartiet FMLNs kandidat Mauricio Funes har segrat. FMLNs Funes vinner över högerkandidaten med 51 % mot 48 %. Det är en historik seger för vänstern, men också ett historiskt nederlag för högern i El Salvador och Latinamerika.

Högern har i alla dessa år lett landet med järnhand, med mord, krig och våld. Landet drabbades under många år liksom de flesta länderna på kontinenten av en högerdiktatur som innebar tusentals mördade, försvunna, torterade, fängslade. Från El Salvador kommer de ökända dödsskvadronerna som nu även testas av USA i bl a Irak och av högerregeringen i Colombia. Det är medlemmar i försvarsmakten som i civila kläder gör smutsjobbet åt regeringen. En av de mördade är biskopen Romero som sköts av en dödsskvadron inne i kyrkan. Romero var en centralfigur i oppositionen mot högerdiktaturen. Våldet mot de oppositionella tvingade vänstern att föra väpnad kamp. Från 1980 till 1992 pågick ett inbördeskrig med ca 75 000 döda. Bakom högerdiktaturen fanns USA:s hand.

Ett fredsavtal tecknades mellan högerregeringen och gerillan FMLN 1992. FMLN omorganiserade sig till ett politiskt parti och etablerade sig snabbt som vänsterns alternativ. I 17 år sedan fredsavtalet har FMLN sakta men säkert stärkt sin ställning. I förra presidentvalet med Shaffick Handal som presidentkandidat var FMLN på väg att vinna valet, men med en effektiv skrämselpropaganda från högern och USA:s inblandning segrade den nu avgående nyliberale presidenten Sacca.

Det har inneburit en katastrof för landet. El Salvador har varit Centralamerikas mästare på nyliberalismen, salvadoranska soldater skickades till Irak, frihandelsavtal har skrivits med USA och inlett förhandlingar med EU om ett och man har torpederat all integration med resten av Latinamerika.

Den här gången lyckades inte högern skrämma väljarna, trots en omfattande och vidrig skrämselkampanj. Inte ens det förekommande valfusket stoppade FMLN. Styrkeförhållanden ändras nu i Centralamerika, Honduras och Nicaragua är med i det bolivarianska alternativet ALBA tillsammans med Bolivia, Kuba, Venezuela och Dominica och borgmästarna i FMNL har sedan länge överenskommelser med ALBA kring olja, utbildningsprogram och hälsovård.

Just nu pågår en folkfest i El Salvador. Hans Linde, riksdagsledamot och valobservatör, skriver på sin blogg

- Under dagen har vi besökt sex olika vallokaler i San Salvador. De oegentligheter som det fanns oro för har inte synts i någon av de vallokaler vi besökt, istället har stämningen varit god, ja i det närmaste festlig, själva röstningen har varit imponerande välorganiserad och samarbetet mellan FMNL:s och Arenas funktionärer har flutit på bra. Det vi sett kan jag svårligen beskriva som en demokratisk folkfest! Från andra delar av landet kommer det in uppgifter om problem, men hur omfattande de varit är svårt att uppskatta i dagsläge

Mingel i riksdagens gamla plenarsal

2009-02-19T02:46:00.000-08:00

Mingel i riksdagens gamla plenarsal. Dr Enrique V Iglesias, hitbjuden från andra sidan atlanten, tidigare ordförande för den Interamerikanska Utvecklingsbanken, spår att de goda tiderna i Latinamerika är nu förbi. Efter fem år av bra tillväxt, goda investeringar och extremt god makroekonomisk stabilitet, kommer dystrare tider. Till följd av krisen. Den globala krisen. En kris som enligt Stefan de Vylder, en annan inbjuden talare, för en gång skull startade i norr och inte i Latinamerika. Lunchen är mötets viktigaste tidpunkt inser jag direkt, kontakter knyts och de informella samtalen kanske ger mer än flertalen av de 10-minuters anföranden.

Det är Latin American Day i riksdagen, ambassadörer, diplomater och riksdagsledamöter samlas för att uppmärksamma Latinamerika. Temat är ”trade and development”. Ines Butillo från FN-organet CEPAL säger att de gyllene fem åren varit kontinentens bästa på 40 år. I ekonomiska termer, förstås. Butillo betonar frihandelsavtalens intåg under denna tid, 65 % av handeln sker inom ramarna för frihandelsavtal. Colombia och Chile nämns som goda exempel, de kommer att klara sig bra i kristider. Iglesias rekommendation till Latinamerika, som går via ambassadörerna, är att även under kristider fortsätta försvara vinningarna från bonanza-tiden, makroekonomisk stabilitet, konkurrens och diversifiering av produktionen. Viktigt med fortsatt regional integration och att Latinamerika tar plats i världen. I minglet säger en höguppsatt svensk politiker att UNASUR, det sydamerikanska politiska samarbete, inte har någon framtid då Lula inte ger mycket för det.

Latinamerika är bättre förbered inför denna kris. Det bekräftas av alla talare. I förbifarten nämns fattigdom, 25 år tog det för kontinenten att ta igen sig för att gå ner på samma fattigdomsnivå som på 1970-talet. Johan Shaar, representant för den borgerliga regeringens kommission för klimatförändringar varnar för uppvärmningen, som leder till matosäkerhet, vattenstress och mer fattigdom. Han driver linjen om en ny utvecklingsagenda. Ekologin bör finnas med i de ekonomiska planerna, mer specifika program måste till med privata investeringar och klimatförändringar måste tas med i fattigdomsbekämpningen. Om två veckor är han på väg till Bolivia med sin kommission. Från frågepanelen med svenska riksdagsledamöter uppmanas Latinamerika, via ambassadörerna, att inte falla i protektionism. Frihandeln med EU lovordas. De Vylder vill påminna oss att vid förra krisen fick Latinamerika rådet att öppna sin marknad för frihandel, minska de offentliga utgifterna och minska statens roll. Nu när i-länderna är i kris kommer uppmaningar, från samma rådgivare, att staten ska ta kontroll över bankerna, att öka de offentliga utgifterna och att ha en aktiv penningpolitiken. För att inte tala om att skydda sina marknader, ”buy american”.

Fyra frågor från publiken hinner man med, en diplomat säger att Iglesias rekommendationer låter som musik i sina öron, en annan tjänsteman från FN frågar vad Sverige och Europa gör för att öka produktionen av etanol och agrobränslen. Till sist kommer frågorna som även lyfts under mingeln, vart har folkrörelserna tagit vägen i analysen? Hur påverkas utveckling i Latinamerika av ursprungsfolkens och de fattigas resning? Det pratas om klimatförändringar och goda exempel glöms bort, bl a Kubas ekologiska framsteg som lovordas av WWF? Hur påverkas ekonomin och framtiden av att flera miljoner latinamerikaner nu kan läsa och skriva? Ett statsråd frågar publiken hur vi ser till att fler svenskar reser till Latinamerika, hur ökar vi handeln med kontinenten. De Vylder påminner om att Sverige nyligen stängt flera ambassader och representationer och vad som spelar roll är att vara bland folket, på tal om folkrörelsens icke-existens under ”Latin American Day”. En riksdagsman i frågepanelen lovar lära sig spanska, konferencieren tipsar honom att riksdagen avsatt pengar för språkkurser, en annan politiker säger att hon lärt sig mycket under denna ”underbara dag”. Väl ute i korridorerna igen, på väg ut görs en summering av dagen. Mitt första intryck är jag under Latinamerikas gyllene år inte läst samma nyheter, inte träffat samma människor och definitivt inte varit på samma platser som dessa kostymklädda herrar. Hur kunde jag missa makroekonomins stabilitet? att jag inte kommit på att rekommendera våra vänner från folkrörelserna att inte falla in i protektionism? köp europeisk, köp svensk! jag undrar varför ursprungsfolken i Amazonas inte ser möjligheterna med privata investeringar i sin kamp för regnskogen?

På gatan väntar diplomatbilarna på sina ambassadörer som kommer ut med portföljer fulla med rekommendationer. Jag vet att Iglesias och andra inte skulle våga sig på såna rekommendationer i dagens Latinamerika utan att få mothugg, i EUropa går detta fortfarande hem. Hans analys tillhör gångna tider. Under mingeln får jag veta att Iglesias under sin tid på Interamerikanska Utvecklingsbankens IDB varit drivande i bankens finansiering av ett flertal energiprojekt, bl a i Camisea, Ica, Peru. Projektet kritiserades för den enorma miljöförstöring och för övergrepp mot ursprungsfolken från området. Som sagt, minglet i riksdagens gamla plenarsal ger dagens bästa behållning.

Francisco

Santa Cruz, Bolivia - kampen om territoriun och jord

2009-02-06T14:12:00.000-08:00

Jag befinner mig i Camiri, soder om Santa Cruz, pa vag till Argentina, ocksa en del av La ruta del Che (omradet dar Che Guevara forde gerillakrig i Bolivia). Har pagar slaget om jorden.

Vi traffar Guaranifolkets ledare Wilson Changaray. Han menar att deras territorium omfattar 10 miljoner hektar, att de idag har fatt tillbaka 1 miljon men att de ar beredda att ga ner i sina krav till 5 miljoner hektar. Han sager bestamt att trots dessa eftergifter, ger de inte upp kampen om att fa tillbaka sitt territorium som i hundratals ar tillhort guaranifolket.

Men i Camiri och naromraden finns ocksa stora jordgodsagare som Ronald Larsen, fran USA, med skum bakgrund (fd CIA-agent, sager ryktet), som kom till Santa cruz 1968 och som med stod av bl a Interamerikanska banken for utveckling (BID) har roffat at sig jord och territorium fran ursprungsfolken. Familjen Larsen ager idag ca 57 000 hektar (1 hektar ar 100 m2 motsvarande en fotbollsplan) och 17 fastigheter. Guaranifolkets organisation APG och statens organ for jordreformen INRA, med hjalp av militarer, tvingade fram en inspektion av bl a Larsens fastigheter och andra jordagare, som bekraftade att atminstone 35 familjer lever under slavforhallanden (usla arbetsforhallanden, arbetar utan nagon ekonomisk ersattning och utsatts for kroppslig bestraffning) och att det forekom barnarbete.

Samma dag som vi traffar APG och Wilson Changaray kommer en dom som sager att 35 000 hektar (bla delar av Larsens fastigheter) atergar till staten och overlamnas sedan till bl a guaranifolket.

Den nya konsitutionen, som antogs nyligen via en folkomrostning, sager att man framover inte kommer att fa inforskaffa sig mer an 5 000 hektar. Det har jordagarna i Santa Cruz motsatt sig med vald. Men kampen om jorden har precis borjat. I departementet Santa Cruz finns mycket jord men ocksa en stor koncentration av jordegendomar. Om det ska bli rattvisa maste det till en jordreform som ger ursprungsfolken tillbaka sitt territorum men ocksa fordelar jord till lantarbetare och smabonder. Detta var ett av Che Guevaras mal nar han startade gerillan i Bolivia, han sag hur ursprungsfolk och lantarbetade fortrycktes och beslagstogs sin jord och egendomar. Guaranifolkets ledare sager att jordagarna nu nar varken lagen eller regeringen skyddar dem, anvander sig av paramilitara grupper for att "forsvara" sig.

Det gar visst att dra paralleller till Colombia dar jordagarna lange anvant sig att paramilitara grupper for att beslagtag jord fran ursprungsfolk, smabonder och lantarbetare. Detta ledde till de colombianska bondernas organisering i gerillan FARC i Marquetalia 1953.

Francisco

2009-01-27T06:07:00.000-08:00

Latinamerikagrupperna ar pa plats i World Social Forum 2009. Varldens storsta samling for rattvisa! Det världssociala forumet i Belém, Brasilien, som startar idag 27 januari lockar sociala rörelser från hela världen. Over 120 000 deltagare vantas komma till Amazonas for att samtala om hur vi bygger en mer rattvisare varld, en annan varld ar mojlig!

Bade jag, Francisco Contreras Latinamerikagruppernas ordforande och vice ordförande Carmen Blanco Valer samt ett tiotal andra medlemmar och ungdomspraktikanter är på plats och deltar i processen.

Jag ska bland annat delta i en panel om EU:s forhandlingar med Latinamerika kring ett frihandelsavtal. Det här avtalet är något som kommer att få negativa konsekvenser för ursprungsfolk, lantarbetare och småbrukare i Latinamerika, dessa grupper som redan är utsatta och marginaliserade i samhället.

Latinamerikagruppernas samarbetspartners lantarbetarnatverket Via Campesina, det biregionala natverket Enlazando Alternativas och ursdprungsfolksnatverket Coordinadora Andina Organizaciones Indigenas kommer också att delta. Ett av årets teman är ursprungsfolk, något som accentueras av att forumet hålls i Amazonas-regionen.

Här kan du följa forumet
Bloggen www.latinamerikagrupperna.blogspot.com
Latinamerika.nu (www.latinamerika.nu)
Hemsidan för det världssociala forumet:http://www.forumsocialmundial.org.br/index.php?cd_language=2

Bakgrund

En artikel inför forumet: http://latinamerikagrupperna.se/engagera/859

FAKTA
Den globala sociala forum-processen som föddes i Porto Alegre i södra Brasilien år 2001, då det första World Social Forum hölls. Forumet skapades som en reaktion på det världsekonomiska forum som hålls i Davos, Schweiz, där världens handelsministrar och företagsledare möts.

Frys förhandlingarna mellan EU och Centralamerika

2009-01-26T07:16:00.000-08:00

I veckan som kommer inleds i Bryssel den sjätte förhandlingsrundan om ett så kallat associeringsavtal mellan EU och Centralamerika. Förhandlingar förs bakom stängda dörrar, utan insyn eller debatt. Latinamerikagrupperna och FIAN har gjort en enkätundersökning bland riksdagsledamöter och svenska EU-parlamentariker som visar på betydande kunskapsbrister när det gäller EU:s förhandlingsposition och möjliga konsekvenser av associeringsavtalen på fattiga människors förutsättningar. Läs vår debattartikel på Sydsvenskan och rapporten Bakom Lykta Dörrar

EU driver på för en liberalisering av fattiga länders ekonomier, under mantrat ”frihandel leder till utveckling”. Ordet frihandel ger felaktigt en illusion om att det skulle handla om rättvisa spelregler. Men EU subventionerar jordbruk och indirekt även industri med enorma belopp. Europeiska företag har en väl fungerande infrastruktur att falla tillbaka på, och ett par sekel av industrialisering bakom sig till skillnad från många utvecklingsländer.

Vi kräver
- en offentlighetsprincip har antagits som möjliggör öppen debatt om vad EU-kommissionen håller på med
- särskilt utsatta grupper ges plats i förhandlingarna med resurser att delta och komma med förslag
- förhandlingarna verkligen fokuserar på ”en hållbar och rättvis global utveckling”.

Francisco

Herre JEvo...

2009-01-26T05:35:00.000-08:00

Trots massiva kampanjer från nej-sidan tyder allt på att den nya grundlagen har godkänts i Bolivia. Ja-sidan ser ut att ha fått 60 procent och president Evo Morales sade i en kommentar att valresultatet innebär slutet för den koloniala staten Bolivia.

Katolska kyrkan är en av de instanser som sällat sig till nej-sidan och i tv-reklamen uppmanat folket att sälja mellan Jesus eller Evo Morales. I dag ser det ut som att Bolivias folk gjort sitt val.

Läs mer på www.latinamerika.nu.

/Tove

Nystart efter 500 år i periferin

2009-01-09T05:23:00.000-08:00

Demo i Quito. Foto: W. Silveira

Fortfarande är ursprungsfolken runtom i världen bland de mest fattiga och diskriminerade. Fortfarande ses deras alternativa utvecklingssyn som alltför radikal och dess protester i Latinamerika kriminaliseras. Men efter 25 år av förhandlingar har ursprungsfolken fått en egen deklaration som kan öppna upp för att sätta deras krav högre upp på den globala agendan och decennier av konsolidering och alliansskapande har gjort dem till en stark aktör. Efter 500 år av motstånd har ursprungsfolken i Latinamerika gått in i en fas där de finns med och bygger nya alternativ.

Hur framtiden för rörelsen ska te sig är lika oviss som den historiska utvecklingen på kontinenten hittills varit. Men det står klart att allianser växer sig starkare och att deras krav måste tas på större allvar. Ett antal kriser kan lägga en mer stabil grund för ursprungsfolkens idéer. Det handlar om livsmedelskrisen som sätter fokus på ländernas matsäkerhet eller matsuveränitet, vilket rörelsen talat om under lång tid och som handlar om lokalt odlande och självbestämmande om hur ett lands befolkning ska mättas. Det handlar om den ekonomiska krisen som än mer ifrågasätter dagens ekonomiska system och relationen mellan Nord och Syd. Det handlar om klimatkrisen, som även fått oss i Nord att känna att vi borde lyssna lite mer på vad moder jord har att säga.

Vänsterregeringar på kontinenten kan till viss del stärka ursprungsfolksrörelsen, men ännu är det svårt att se hur dessa stater tänker gå från fina ord och kulturella uttryck till praktisk handling, framför allt när det är makten över naturresurserna och deras användning som ligger i vågskålen.

/Tove

(Texten är ett utdrag ur en artikel i Fria Tidningar. Läs hela artikeln här)

Vi minns Chico Mendes, regnskogsförsvararen

2008-12-24T04:51:00.000-08:00

Den 22 dec. i år är det 20 år sedan miljöaktivisten Chico Mendes mördades i Brasilien. Både miljöaktivister, ursprungsfolksorganisationer och miljömyndigheter mindes i år hans symboliska mord.

Mendes, var fackföreningsaktivist och miljökämpe och mördades med ett skott den 22 december 1988 i Xapuri i Nordöstra delen av landet för att han ville hindra storgodsägare från att skövla renskogen för att bedriva boskapsskötsel. Hans mördare storgodsägaren Darly Alves da Silva och hans son dömdes till 19 år fängelse.

Hans kamp tjänade till att sätta fokus i kampen för att försvara regnskogen och bidrog till att synliggöra folk som lever som samlare och utvinnare av det som regnskogen har att erbjuda såsom frön, frukter, blad, gummi och rötter utan att förstöra hela ekosystemet. Det är ofta dessa människor som dagligen får konfrontera de stora kapitalintressena som finns bakom olje- och gasindustrin, ädelvirkesutvinning, boskapsuppfödning, etc.

Mendes mord bidrog därmed till att lyfta fram att miljövård är inte bara att bevara regnskogen orörd och köra ut människorna som levt där sedan tusentals år tillbaka, utan snarare lära av de hur hållbar samlevnad med regnskogen skulle kunna gå till.

/Carmen

I Bolivia är mänskliga rättigheter mer än vackra ord

2008-12-23T00:49:00.000-08:00

Artikel 26 i den 60-åriga FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna handlar om rätten till undervisning som skall syfta till personlighetens fulla utveckling och till att stärka respekten för människans grundläggande fri- och rättigheter.

I Bolivia har denna rättighet aldrig tidigare uppfyllts. I 60 år har den politiska statsmakten berövat miljoner bolivianer rätten att kunna tillägna sig kunskaper och verktyg för sin personliga utveckling, för att klara sig på arbetsmarknaden, för att kunna delta som fullvärdiga medborgare i samhället.

Efter tre år med Evo Morales vid makten har Bolivia skippat rättvisa och lyckas utrota analfabetismen. I lördags tillkännagav Evo Morales att andelen vuxna bolivianer som inte kan läsa och skriva nu är mindre än fyra procent, vilket innebär att landet är fritt från analfabetism enligt Unescos definition. Bolivia har därmed nått ett av FN:s så kallade millenniemål och blir det tredje landet i Latinamerika, efter Kuba (1961) och Venezuela (2005), som utrotar analfabetismen.

Satsningen på läs- och skrivkunnighet i landet startades så fort Evo kom till makten. Ett alfabetiseringsprogram med den kubanska metoden "Yo si puedo" sattes igång. 130 kubanska och 47 venezolanska experter tillsammans med 50 000 bolivianska handledare lärde 820 000 människor läsa och skriva. 30 000 tv-apparater och 30 000 bandspelare samt 8 000 solpaneler där det inte fanns el användes under alfabetiseringsprocessen. 200 000 glasögon delades ut till människor med synproblem.

Detta är en historisk framgång för Bolivia, inte minst betyder detta enormt för ursprungsfolken där skriv och läskunnigheten varit lägst i landet. 26 % av befolkningen i landsbygden var analfabeter. Det är säkert den bästa födelsedagspresenten FN:s deklaration för mänskliga rättigheter kunde önska sig. I Bolivia är mänskliga rättigheter mer än vackra ord.

/Francisco

Ett rättvist jordbruk

2008-12-20T11:35:00.000-08:00

Agronomen Lena Hjelte skriver den 13 december i Svenska Dagbladet "Förbjud gifterna i jordbruket". Gifter i jordbruket handlar inte bara om konsumenternas hälsa. Det handlar främst om småbrukare över hela världens rätt till försörjning, ett värdigt liv och möjlighet att bestämma över sin produktion. Producenterna av jordbrukskemikalier har i årtionde sedan gröna revolutionen marknadsfört sina produkter och utsäden för att få stora delen av världen att tro att detta är enda vägen för att kunna försörja hela världen. Men det är främst småbrukarna som försörjer världen. Småbrukarnas skördar försörjer lokalbefolkningen medan det kemikalieintensiva storjordbruket går på export. Det mekaniserade storjordbrukets skördar används i spekulationer, används till ethanolproduktion och dumpas till priser under världsmarknadspriset. För att skydda det jordbruk som försörjer världen med mat så måste småbrukare rättigheter skyddas. Småbrukares rätt till utsädesproduktion och rätt till att byta och sälja utsäden måste lagskyddas. Genmanipulerade utsäden måste förbjudas. De stora internationella folkrörelsenätverken Via Campesina och CLOC kräver matsuveränitet och att WTO lämnar jordbruket. Ekologisk jordbruk producerar mer näring och kalorier per area. Ökad biologisk mångfald bygger upp större motståndskraft mot både ohyra och oväder. Frågan är om vi har råd med ett kemikalieintensivt jordbruk baserat på monokulturer?

/Maria

Samer nämns särskilt som urfolk i grundlagen

2008-12-18T11:47:00.000-08:00

Den sju svenska riksdagspartierna har enats om förändringar i Sveriges grundlag. En föreslagen förändring är att samerna nämns särskilt som urfolk. I Latinamerikagrupperna kommer vi att bevaka den förändring och vad den innebär. Vår erfarenhet i Latinamerika säger att erkännande i grundlagar inte automatiskt leder till att regeringar aktivt arbetar för att uppfylla urfolkens krav eller garantera deras rättigheter. Speciellt är vi intresserade av om de sju riksdagspartierna är överens om att detta även bör leda till att Sverige ratificerar International Labor Organisation - ILO konventionen 169. Är riksdagspartierna intresserade av att ge samerna total kontroll över deras territorium inklusive alla naturresurser? Och är det fortfarande den svenska lagen som ska avgöra vem som är same? I Chile är det efternamnet som bestämmer om en person tillhör ett urfolk i vissa länder ska en person själv definiera sig som tillhörande ett urfolk och i andra länder beräknas tillhörigheten procentuellt. I Sverige är det renskötseln som styr. Är det då de renskötande samera som kommer att erkännas i den svenska grundlagen?

/Maria

Mordet som ska skrämma ursprungsfolket i Colombia

2008-12-17T00:38:00.001-08:00

Som ett brev på posten kom mordet på maken till en av ledarna för ursprungsfolket i Colombia. Edwin Legarda sköts ned av colombianska soldater när han passerade med familjens bil en armépost. Allt pekar på att skotten var avsedda för Aida Quilcue, som tillhör ledning för ursprungsfolkets myndighet Cric och en av ledarna för den stora marschen Minga Indigena. Legarda var på väg till flygplatsen i Popaya för att hämta upp Quilcue som varit i Geneve på möte med FN:s råd för de mänskliga rättigheterna.
Ursprungfolken i Colombia menar att mordet på Legarda är en hämnd för de stora mobiliseringar i november men också en varning för ledarna och organisationerna om vad konsekvenserna blir om protesterna fortsätter.
Mord, hot, godtyckliga gripanden, utomrättsliga avrättningar och tvångsförflyttningar mot sociala ledare som trotsar den liberala regeringen och presidenten Alvaro Uribe förekommer ständigt och systematiskt. Straffriheten är också stort problem, mördarna och förbrytare går fria eller får lindriga straff via regeringens s k "fredsprogram".

Colombia var också i blickfånget när FN:s råd för de mänskliga rättigheterna träffades i Genève i början av december. Över 1 200 organisationer samlade i fyra plattformar för fred och mänskliga rättigheter presenterade en rapport om MR-situationen i landet. Aida Quilcue var en av de mest aktiva under mötet i Geneve. Alvaro Uribe har i flertal tillfällen öppet anklagat de som iinternationella fora protesterar för brotten mot mänskliga rättigheter för att jobba för gerillan Farc eller helt enkelt för att vara terrorister. Ledarna för ursprungsfolken lever farligt och det är det internationella samfundets skyldighet att skydda och försvara dem mot statsterrorn!

Aida Quilcue kommer att fortsätta sin kamp för ursprungsfolkens rättigheter. Hon sa i ett tal under den stora Minga Indigena i november "Aquí hay un pueblo digno que merece respeto"(här finns ett värdigt folk som förtjänar respekt). Ingenting kan stoppa ett folk med värdighet och självaktning.

/Francisco

Klimatmöten och historiska utsläpp

2008-12-16T13:02:00.000-08:00

Nu är förhandlingarna i Poznan kring klimatförändringarna färdiga och det är ganska magra resultat som har kommit fram. För Latinamerikas del så finns det en hel del problem som pekas ut i IPCC:s rapport, bland annat att torkan kommer bli värre, artutrotning och försämrade skördar. Det går också att se det ökade antalet tropiska stormar som varje år drar fram över Karibien och det är enkelt att räkna ut att den ökade växthuseffekten ger och kommer att föra med sig stora konsekvenser. Poznan var då nästa hopp för nya överenskommelser.

Dock kom det inte mycket nytt ut av det. Många Latinamerikanska länder är positiva till att hjälpa till i arbetet för att bromsa växthuseffekten men som till exempel Mexico säger
"...men vi har prioriteringar som fattigdomen och vi accepterar bara frivilliga överenskommelser, andra har tidigare släppt ut CO2 när de utvecklats". Och där är i mycket där som problemen ligger. Länderna i väst som idag inte vill minska sina utsläpp tillräckligt mycket vill inte heller betala för all den mängd CO2 som de tidigare har släppt ut.

Den CO2 som har släppts ut under industrialiseringen finns kvar i atmosfären och det välstånd som det skapat borde också kunna användas för att nu betala de kostnader som behövs för att minska växthuseffekten. Slut på fina ord och etanolslukande miljöbilar, det är dags för världens rika länder att börja göra något på riktigt.

Nästa hopp på bättre överenskommelser är Köpenhamn...

/Martin

Bolivia: Markrättigheter till ursprungsfolk och bönder

2008-12-13T07:26:00.000-08:00

Under de senaste tre åren har 9 miljoner hektar jord delats ut till ursprungsfolk och bönder i Bolivia av en totalt på 18 380 000 Ha. som behöver saneras.Huvuddelen av dessa har delats ut till ursprungsfolkssamfälligheter kallade Tierras Comunitariasde Origen (TCO) samt till bondesamfälligheter Comunidades Campesinas son inte beträktas som ursprunsgfolksterritorier.

Men även småjordbruksföretagare har fått markrättigheter, så mycket som ytterligare 900 000 Ha.då man anser att även de gör en viktig bidrag till landets matsäkerhet och ekonomisk tillväxt.

Fortfarande är det dock mycket mark kvar att sanera och avgöra vem som har rätt till den. Sanering av jorden i synnerhet i landets östra delarna där enorma storgods finns har två huvudsyften. Dels att reda ut de slavliknande arbetsförhållandena som anmäldes av MR-organisationer för c.a ett år sedan, samt att avgöra om jorden verkligen fyller en social funktion (Función Económica Social) så att inte jordägandet används bara i spekulativ syfte. I de fall man finner att jorden inte fyller sin sociala funktion, dvs. att bidra till landets matförsörjning går dessa marker över till Staten för att sedan omfördelas till jordlösa som vill få den att producera.Vissa storgodsägarfamiljer i Bolivia äger så mycket mark som motsvarar ett mindre europeisk land men bara en bråkdel tjänar ett produktiv syfte.

Det är bl.a. denna saneringsprocess som är del av jordreformen som ligger till grund för det starka motståndet hos storgodsägare mot förändringsprocesserna i landet och mot landets folkvalda president.

Carmen
Informationen är delvis hämtad från ABI -Agencia Boliviana Información

Ursprungsfolksrättigheter ifrågasätts av höger och vänster i Chiles parlament

2008-12-08T11:40:00.000-08:00

Just nu diskuteras det febrilt i Chile kring tre lagförslag som behandlar frågan om Ursprungsfolkens rättigheter som man vill knoda in i ett enda förslag. Skillnaderna mellan höger och vänsterns parlamentsledamöter tycks mest vara formella och bägge blocken verkar vara overens om att rädda den "monokulturella och odelbara statens" existens och sluta en pakt kring detta.

Troligtvis skyndar de sig att fastslå detta eftersom de känner sig hotade av de idéer och mobiliseringar som legat bakom att Ecuadors nya grundlag definierat
landet som plurinationell stat och även Bolivias liggande grundlagsförslag förespråkar detsamma(man skall rösta om bl.a detta i januari).

Ursprungsfolksrörelsen är stark kritiska mot det odemokratiska förfaringssättet som dessa lagar diskuterats, där inga ursprungsfolksorganisationer deltagit. Men främst är man missnöjd med de att de tre lagförslagen:
*Nekar ursprungsfolks kollektiva rättigheter
*Nekar att dessa skulle ha funnits som folk innan nationella statens bildandet.
*Nekar att dessa skulle ha existerat som ursprungsfolksnationer samt
*Nekar att de skulle kunna vara en självständig kollektiv juridisk person.

Med andra ord nekar man själva grundpelare bakom FN:s Ursprungsfolksdeklaration från 2007 och ILO Konventionen 169 om Ursprungsfolksrättigheter. Lagförslagen i Chile verakr ha kommit till som ett försök att neutralisera det faktum att man nyligen skrivit under ILO:169, efter c.a 15 års diskussioner.

Den "socialistiska" regeringen hade även svårt med att skriva under Konveniet rakt av och därför försökte man göra vissa reservationer, vilket orsakade reaktioner inte bara hos ursprungsfolk utan även inom FN-samfundet. Man befarade att fallet sklulle kunna bana vägen till att stater kunde skriva under olika deklarationer men reservera sig mot sånt som de inte gillar eller passar dem vilket skulle göra alla konventioner och deklarationer i princip överflödiga. T.ex. "vi skriver under MR-deklarationen MEN vi anser att alla människor är inte riktigt lika värda".

Carmen

För mer information på spanska:
http://www.mapuexpress.net/?act=publications&id=1302

Civila i Colombia på knivens egg

2008-12-06T04:31:00.000-08:00

Colombias president Uribe har fortsatt höga popularitetssiffror och medierna, de flesta med starka kopplingar till makten, piskar fram en nästan fanatisk stämning kring honom och hans så kallade ”demokratiska säkerhets-politik”. Detta gör att de som är kritiska mot regeringen blir väldigt utsatta.
- Bara det att man inte är ”Uribe-anhängare” leder till en säkerhetsrisk, säger Herminio López Ariza, generalsekreterare i ungdomsnätverket Red de Jóvenes Magdalena Medio.
Snart synas Colombia av FN:s råd för mänskliga rättigheter och samtidigt genomför regeringen en charmoffensiv. Som verkar gå hem. Risken är att Uribes hårdföra militära strategier applåderas internationella för att mordfrekvensen gått ner och storstäder och motorvägar har blivit säkrare. Samtidigt ligger en förhandlad lösning av konflikten långt borta och militärens andel av begågna MR-brott ökar, bland annat genom skandalen med civila avrättade som klätts i gerillakläder.
- De civila aktörerna balanserar på knivens egg i konfliktens Colombia. Det är svårt att hålla sig utanför. Därför är det inte heller bara regeringen och de väpnade aktörernas ansvar att hitta lösningar på konflikten, det ligger också på var och en av oss i det civila samhället, säger Herminio López Ariza.

Tove

Massakern i Pando

2008-12-03T22:45:00.000-08:00

Massakern i Pando, nu väl dokumenterad och utredd, bekräftar bilden av det våldsamma motståndet som ursprungsfolken möter i Bolivia. Den 11 september i år hejdades demonstrerande ursprungsfolk och småbrukare av beväpnade oppositionella grupper. Det slutade med ett 20-tal döda. Bakom massakern stod grupper som motsätter sig ursprungsfolken och förändringsprocessen som pågår i landet. I maj tvingades en grupp ursprungsfolk under hot och rasistiska glåpord inför tv-kamerorna, ta av sig kläderna , gå ner på knä och förolämpa presidenten Evo Morales och själva tända eld på ursprungsfolkssymboler. Det är två världar som konfronteras i Bolivia, den rasistiska och odemokratiska mot majoritetssamhället som vill demokratisera landet och få slut på den koloniala diskrimineringen.

Francisco