Jag befinner mig i Camiri, soder om Santa Cruz, pa vag till Argentina, ocksa en del av La ruta del Che (omradet dar Che Guevara forde gerillakrig i Bolivia). Har pagar slaget om jorden.
Vi traffar Guaranifolkets ledare Wilson Changaray. Han menar att deras territorium omfattar 10 miljoner hektar, att de idag har fatt tillbaka 1 miljon men att de ar beredda att ga ner i sina krav till 5 miljoner hektar. Han sager bestamt att trots dessa eftergifter, ger de inte upp kampen om att fa tillbaka sitt territorium som i hundratals ar tillhort guaranifolket.
Men i Camiri och naromraden finns ocksa stora jordgodsagare som Ronald Larsen, fran USA, med skum bakgrund (fd CIA-agent, sager ryktet), som kom till Santa cruz 1968 och som med stod av bl a Interamerikanska banken for utveckling (BID) har roffat at sig jord och territorium fran ursprungsfolken. Familjen Larsen ager idag ca 57 000 hektar (1 hektar ar 100 m2 motsvarande en fotbollsplan) och 17 fastigheter. Guaranifolkets organisation APG och statens organ for jordreformen INRA, med hjalp av militarer, tvingade fram en inspektion av bl a Larsens fastigheter och andra jordagare, som bekraftade att atminstone 35 familjer lever under slavforhallanden (usla arbetsforhallanden, arbetar utan nagon ekonomisk ersattning och utsatts for kroppslig bestraffning) och att det forekom barnarbete.
Samma dag som vi traffar APG och Wilson Changaray kommer en dom som sager att 35 000 hektar (bla delar av Larsens fastigheter) atergar till staten och overlamnas sedan till bl a guaranifolket.
Den nya konsitutionen, som antogs nyligen via en folkomrostning, sager att man framover inte kommer att fa inforskaffa sig mer an 5 000 hektar. Det har jordagarna i Santa Cruz motsatt sig med vald. Men kampen om jorden har precis borjat. I departementet Santa Cruz finns mycket jord men ocksa en stor koncentration av jordegendomar. Om det ska bli rattvisa maste det till en jordreform som ger ursprungsfolken tillbaka sitt territorum men ocksa fordelar jord till lantarbetare och smabonder. Detta var ett av Che Guevaras mal nar han startade gerillan i Bolivia, han sag hur ursprungsfolk och lantarbetade fortrycktes och beslagstogs sin jord och egendomar. Guaranifolkets ledare sager att jordagarna nu nar varken lagen eller regeringen skyddar dem, anvander sig av paramilitara grupper for att "forsvara" sig.
Det gar visst att dra paralleller till Colombia dar jordagarna lange anvant sig att paramilitara grupper for att beslagtag jord fran ursprungsfolk, smabonder och lantarbetare. Detta ledde till de colombianska bondernas organisering i gerillan FARC i Marquetalia 1953.
Francisco
Visar inlägg med etikett Bolivia. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bolivia. Visa alla inlägg
fredag 6 februari 2009
tisdag 23 december 2008
I Bolivia är mänskliga rättigheter mer än vackra ord
Artikel 26 i den 60-åriga FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna handlar om rätten till undervisning som skall syfta till personlighetens fulla utveckling och till att stärka respekten för människans grundläggande fri- och rättigheter.
I Bolivia har denna rättighet aldrig tidigare uppfyllts. I 60 år har den politiska statsmakten berövat miljoner bolivianer rätten att kunna tillägna sig kunskaper och verktyg för sin personliga utveckling, för att klara sig på arbetsmarknaden, för att kunna delta som fullvärdiga medborgare i samhället.
Efter tre år med Evo Morales vid makten har Bolivia skippat rättvisa och lyckas utrota analfabetismen. I lördags tillkännagav Evo Morales att andelen vuxna bolivianer som inte kan läsa och skriva nu är mindre än fyra procent, vilket innebär att landet är fritt från analfabetism enligt Unescos definition. Bolivia har därmed nått ett av FN:s så kallade millenniemål och blir det tredje landet i Latinamerika, efter Kuba (1961) och Venezuela (2005), som utrotar analfabetismen.
Satsningen på läs- och skrivkunnighet i landet startades så fort Evo kom till makten. Ett alfabetiseringsprogram med den kubanska metoden "Yo si puedo" sattes igång. 130 kubanska och 47 venezolanska experter tillsammans med 50 000 bolivianska handledare lärde 820 000 människor läsa och skriva. 30 000 tv-apparater och 30 000 bandspelare samt 8 000 solpaneler där det inte fanns el användes under alfabetiseringsprocessen. 200 000 glasögon delades ut till människor med synproblem.
Detta är en historisk framgång för Bolivia, inte minst betyder detta enormt för ursprungsfolken där skriv och läskunnigheten varit lägst i landet. 26 % av befolkningen i landsbygden var analfabeter. Det är säkert den bästa födelsedagspresenten FN:s deklaration för mänskliga rättigheter kunde önska sig. I Bolivia är mänskliga rättigheter mer än vackra ord.
/Francisco
I Bolivia har denna rättighet aldrig tidigare uppfyllts. I 60 år har den politiska statsmakten berövat miljoner bolivianer rätten att kunna tillägna sig kunskaper och verktyg för sin personliga utveckling, för att klara sig på arbetsmarknaden, för att kunna delta som fullvärdiga medborgare i samhället.
Efter tre år med Evo Morales vid makten har Bolivia skippat rättvisa och lyckas utrota analfabetismen. I lördags tillkännagav Evo Morales att andelen vuxna bolivianer som inte kan läsa och skriva nu är mindre än fyra procent, vilket innebär att landet är fritt från analfabetism enligt Unescos definition. Bolivia har därmed nått ett av FN:s så kallade millenniemål och blir det tredje landet i Latinamerika, efter Kuba (1961) och Venezuela (2005), som utrotar analfabetismen.
Satsningen på läs- och skrivkunnighet i landet startades så fort Evo kom till makten. Ett alfabetiseringsprogram med den kubanska metoden "Yo si puedo" sattes igång. 130 kubanska och 47 venezolanska experter tillsammans med 50 000 bolivianska handledare lärde 820 000 människor läsa och skriva. 30 000 tv-apparater och 30 000 bandspelare samt 8 000 solpaneler där det inte fanns el användes under alfabetiseringsprocessen. 200 000 glasögon delades ut till människor med synproblem.
Detta är en historisk framgång för Bolivia, inte minst betyder detta enormt för ursprungsfolken där skriv och läskunnigheten varit lägst i landet. 26 % av befolkningen i landsbygden var analfabeter. Det är säkert den bästa födelsedagspresenten FN:s deklaration för mänskliga rättigheter kunde önska sig. I Bolivia är mänskliga rättigheter mer än vackra ord.
/Francisco
lördag 13 december 2008
Bolivia: Markrättigheter till ursprungsfolk och bönder
Under de senaste tre åren har 9 miljoner hektar jord delats ut till ursprungsfolk och bönder i Bolivia av en totalt på 18 380 000 Ha. som behöver saneras.Huvuddelen av dessa har delats ut till ursprungsfolkssamfälligheter kallade Tierras Comunitariasde Origen (TCO) samt till bondesamfälligheter Comunidades Campesinas son inte beträktas som ursprunsgfolksterritorier.
Men även småjordbruksföretagare har fått markrättigheter, så mycket som ytterligare 900 000 Ha.då man anser att även de gör en viktig bidrag till landets matsäkerhet och ekonomisk tillväxt.
Fortfarande är det dock mycket mark kvar att sanera och avgöra vem som har rätt till den. Sanering av jorden i synnerhet i landets östra delarna där enorma storgods finns har två huvudsyften. Dels att reda ut de slavliknande arbetsförhållandena som anmäldes av MR-organisationer för c.a ett år sedan, samt att avgöra om jorden verkligen fyller en social funktion (Función Económica Social) så att inte jordägandet används bara i spekulativ syfte. I de fall man finner att jorden inte fyller sin sociala funktion, dvs. att bidra till landets matförsörjning går dessa marker över till Staten för att sedan omfördelas till jordlösa som vill få den att producera.Vissa storgodsägarfamiljer i Bolivia äger så mycket mark som motsvarar ett mindre europeisk land men bara en bråkdel tjänar ett produktiv syfte.
Det är bl.a. denna saneringsprocess som är del av jordreformen som ligger till grund för det starka motståndet hos storgodsägare mot förändringsprocesserna i landet och mot landets folkvalda president.
Carmen
Informationen är delvis hämtad från ABI -Agencia Boliviana Información
Men även småjordbruksföretagare har fått markrättigheter, så mycket som ytterligare 900 000 Ha.då man anser att även de gör en viktig bidrag till landets matsäkerhet och ekonomisk tillväxt.
Fortfarande är det dock mycket mark kvar att sanera och avgöra vem som har rätt till den. Sanering av jorden i synnerhet i landets östra delarna där enorma storgods finns har två huvudsyften. Dels att reda ut de slavliknande arbetsförhållandena som anmäldes av MR-organisationer för c.a ett år sedan, samt att avgöra om jorden verkligen fyller en social funktion (Función Económica Social) så att inte jordägandet används bara i spekulativ syfte. I de fall man finner att jorden inte fyller sin sociala funktion, dvs. att bidra till landets matförsörjning går dessa marker över till Staten för att sedan omfördelas till jordlösa som vill få den att producera.Vissa storgodsägarfamiljer i Bolivia äger så mycket mark som motsvarar ett mindre europeisk land men bara en bråkdel tjänar ett produktiv syfte.
Det är bl.a. denna saneringsprocess som är del av jordreformen som ligger till grund för det starka motståndet hos storgodsägare mot förändringsprocesserna i landet och mot landets folkvalda president.
Carmen
Informationen är delvis hämtad från ABI -Agencia Boliviana Información
onsdag 3 december 2008
Massakern i Pando
Massakern i Pando, nu väl dokumenterad och utredd, bekräftar bilden av det våldsamma motståndet som ursprungsfolken möter i Bolivia. Den 11 september i år hejdades demonstrerande ursprungsfolk och småbrukare av beväpnade oppositionella grupper. Det slutade med ett 20-tal döda. Bakom massakern stod grupper som motsätter sig ursprungsfolken och förändringsprocessen som pågår i landet. I maj tvingades en grupp ursprungsfolk under hot och rasistiska glåpord inför tv-kamerorna, ta av sig kläderna , gå ner på knä och förolämpa presidenten Evo Morales och själva tända eld på ursprungsfolkssymboler. Det är två världar som konfronteras i Bolivia, den rasistiska och odemokratiska mot majoritetssamhället som vill demokratisera landet och få slut på den koloniala diskrimineringen.
Francisco
Francisco
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
