El Salvador kommer framöver att ledas av en vänsterpresident. Vänsterpartiet FMLNs kandidat Mauricio Funes har segrat. FMLNs Funes vinner över högerkandidaten med 51 % mot 48 %. Det är en historik seger för vänstern, men också ett historiskt nederlag för högern i El Salvador och Latinamerika.
Högern har i alla dessa år lett landet med järnhand, med mord, krig och våld. Landet drabbades under många år liksom de flesta länderna på kontinenten av en högerdiktatur som innebar tusentals mördade, försvunna, torterade, fängslade. Från El Salvador kommer de ökända dödsskvadronerna som nu även testas av USA i bl a Irak och av högerregeringen i Colombia. Det är medlemmar i försvarsmakten som i civila kläder gör smutsjobbet åt regeringen. En av de mördade är biskopen Romero som sköts av en dödsskvadron inne i kyrkan. Romero var en centralfigur i oppositionen mot högerdiktaturen. Våldet mot de oppositionella tvingade vänstern att föra väpnad kamp. Från 1980 till 1992 pågick ett inbördeskrig med ca 75 000 döda. Bakom högerdiktaturen fanns USA:s hand.
Ett fredsavtal tecknades mellan högerregeringen och gerillan FMLN 1992. FMLN omorganiserade sig till ett politiskt parti och etablerade sig snabbt som vänsterns alternativ. I 17 år sedan fredsavtalet har FMLN sakta men säkert stärkt sin ställning. I förra presidentvalet med Shaffick Handal som presidentkandidat var FMLN på väg att vinna valet, men med en effektiv skrämselpropaganda från högern och USA:s inblandning segrade den nu avgående nyliberale presidenten Sacca.
Det har inneburit en katastrof för landet. El Salvador har varit Centralamerikas mästare på nyliberalismen, salvadoranska soldater skickades till Irak, frihandelsavtal har skrivits med USA och inlett förhandlingar med EU om ett och man har torpederat all integration med resten av Latinamerika.
Den här gången lyckades inte högern skrämma väljarna, trots en omfattande och vidrig skrämselkampanj. Inte ens det förekommande valfusket stoppade FMLN. Styrkeförhållanden ändras nu i Centralamerika, Honduras och Nicaragua är med i det bolivarianska alternativet ALBA tillsammans med Bolivia, Kuba, Venezuela och Dominica och borgmästarna i FMNL har sedan länge överenskommelser med ALBA kring olja, utbildningsprogram och hälsovård.
Just nu pågår en folkfest i El Salvador. Hans Linde, riksdagsledamot och valobservatör, skriver på sin blogg
- Under dagen har vi besökt sex olika vallokaler i San Salvador. De oegentligheter som det fanns oro för har inte synts i någon av de vallokaler vi besökt, istället har stämningen varit god, ja i det närmaste festlig, själva röstningen har varit imponerande välorganiserad och samarbetet mellan FMNL:s och Arenas funktionärer har flutit på bra. Det vi sett kan jag svårligen beskriva som en demokratisk folkfest! Från andra delar av landet kommer det in uppgifter om problem, men hur omfattande de varit är svårt att uppskatta i dagsläge
söndag 15 mars 2009
torsdag 19 februari 2009
Mingel i riksdagens gamla plenarsal
Mingel i riksdagens gamla plenarsal. Dr Enrique V Iglesias, hitbjuden från andra sidan atlanten, tidigare ordförande för den Interamerikanska Utvecklingsbanken, spår att de goda tiderna i Latinamerika är nu förbi. Efter fem år av bra tillväxt, goda investeringar och extremt god makroekonomisk stabilitet, kommer dystrare tider. Till följd av krisen. Den globala krisen. En kris som enligt Stefan de Vylder, en annan inbjuden talare, för en gång skull startade i norr och inte i Latinamerika. Lunchen är mötets viktigaste tidpunkt inser jag direkt, kontakter knyts och de informella samtalen kanske ger mer än flertalen av de 10-minuters anföranden.
Det är Latin American Day i riksdagen, ambassadörer, diplomater och riksdagsledamöter samlas för att uppmärksamma Latinamerika. Temat är ”trade and development”. Ines Butillo från FN-organet CEPAL säger att de gyllene fem åren varit kontinentens bästa på 40 år. I ekonomiska termer, förstås. Butillo betonar frihandelsavtalens intåg under denna tid, 65 % av handeln sker inom ramarna för frihandelsavtal. Colombia och Chile nämns som goda exempel, de kommer att klara sig bra i kristider. Iglesias rekommendation till Latinamerika, som går via ambassadörerna, är att även under kristider fortsätta försvara vinningarna från bonanza-tiden, makroekonomisk stabilitet, konkurrens och diversifiering av produktionen. Viktigt med fortsatt regional integration och att Latinamerika tar plats i världen. I minglet säger en höguppsatt svensk politiker att UNASUR, det sydamerikanska politiska samarbete, inte har någon framtid då Lula inte ger mycket för det.
Latinamerika är bättre förbered inför denna kris. Det bekräftas av alla talare. I förbifarten nämns fattigdom, 25 år tog det för kontinenten att ta igen sig för att gå ner på samma fattigdomsnivå som på 1970-talet. Johan Shaar, representant för den borgerliga regeringens kommission för klimatförändringar varnar för uppvärmningen, som leder till matosäkerhet, vattenstress och mer fattigdom. Han driver linjen om en ny utvecklingsagenda. Ekologin bör finnas med i de ekonomiska planerna, mer specifika program måste till med privata investeringar och klimatförändringar måste tas med i fattigdomsbekämpningen. Om två veckor är han på väg till Bolivia med sin kommission. Från frågepanelen med svenska riksdagsledamöter uppmanas Latinamerika, via ambassadörerna, att inte falla i protektionism. Frihandeln med EU lovordas. De Vylder vill påminna oss att vid förra krisen fick Latinamerika rådet att öppna sin marknad för frihandel, minska de offentliga utgifterna och minska statens roll. Nu när i-länderna är i kris kommer uppmaningar, från samma rådgivare, att staten ska ta kontroll över bankerna, att öka de offentliga utgifterna och att ha en aktiv penningpolitiken. För att inte tala om att skydda sina marknader, ”buy american”.
Fyra frågor från publiken hinner man med, en diplomat säger att Iglesias rekommendationer låter som musik i sina öron, en annan tjänsteman från FN frågar vad Sverige och Europa gör för att öka produktionen av etanol och agrobränslen. Till sist kommer frågorna som även lyfts under mingeln, vart har folkrörelserna tagit vägen i analysen? Hur påverkas utveckling i Latinamerika av ursprungsfolkens och de fattigas resning? Det pratas om klimatförändringar och goda exempel glöms bort, bl a Kubas ekologiska framsteg som lovordas av WWF? Hur påverkas ekonomin och framtiden av att flera miljoner latinamerikaner nu kan läsa och skriva? Ett statsråd frågar publiken hur vi ser till att fler svenskar reser till Latinamerika, hur ökar vi handeln med kontinenten. De Vylder påminner om att Sverige nyligen stängt flera ambassader och representationer och vad som spelar roll är att vara bland folket, på tal om folkrörelsens icke-existens under ”Latin American Day”. En riksdagsman i frågepanelen lovar lära sig spanska, konferencieren tipsar honom att riksdagen avsatt pengar för språkkurser, en annan politiker säger att hon lärt sig mycket under denna ”underbara dag”. Väl ute i korridorerna igen, på väg ut görs en summering av dagen. Mitt första intryck är jag under Latinamerikas gyllene år inte läst samma nyheter, inte träffat samma människor och definitivt inte varit på samma platser som dessa kostymklädda herrar. Hur kunde jag missa makroekonomins stabilitet? att jag inte kommit på att rekommendera våra vänner från folkrörelserna att inte falla in i protektionism? köp europeisk, köp svensk! jag undrar varför ursprungsfolken i Amazonas inte ser möjligheterna med privata investeringar i sin kamp för regnskogen?
På gatan väntar diplomatbilarna på sina ambassadörer som kommer ut med portföljer fulla med rekommendationer. Jag vet att Iglesias och andra inte skulle våga sig på såna rekommendationer i dagens Latinamerika utan att få mothugg, i EUropa går detta fortfarande hem. Hans analys tillhör gångna tider. Under mingeln får jag veta att Iglesias under sin tid på Interamerikanska Utvecklingsbankens IDB varit drivande i bankens finansiering av ett flertal energiprojekt, bl a i Camisea, Ica, Peru. Projektet kritiserades för den enorma miljöförstöring och för övergrepp mot ursprungsfolken från området. Som sagt, minglet i riksdagens gamla plenarsal ger dagens bästa behållning.
Francisco
Det är Latin American Day i riksdagen, ambassadörer, diplomater och riksdagsledamöter samlas för att uppmärksamma Latinamerika. Temat är ”trade and development”. Ines Butillo från FN-organet CEPAL säger att de gyllene fem åren varit kontinentens bästa på 40 år. I ekonomiska termer, förstås. Butillo betonar frihandelsavtalens intåg under denna tid, 65 % av handeln sker inom ramarna för frihandelsavtal. Colombia och Chile nämns som goda exempel, de kommer att klara sig bra i kristider. Iglesias rekommendation till Latinamerika, som går via ambassadörerna, är att även under kristider fortsätta försvara vinningarna från bonanza-tiden, makroekonomisk stabilitet, konkurrens och diversifiering av produktionen. Viktigt med fortsatt regional integration och att Latinamerika tar plats i världen. I minglet säger en höguppsatt svensk politiker att UNASUR, det sydamerikanska politiska samarbete, inte har någon framtid då Lula inte ger mycket för det.
Latinamerika är bättre förbered inför denna kris. Det bekräftas av alla talare. I förbifarten nämns fattigdom, 25 år tog det för kontinenten att ta igen sig för att gå ner på samma fattigdomsnivå som på 1970-talet. Johan Shaar, representant för den borgerliga regeringens kommission för klimatförändringar varnar för uppvärmningen, som leder till matosäkerhet, vattenstress och mer fattigdom. Han driver linjen om en ny utvecklingsagenda. Ekologin bör finnas med i de ekonomiska planerna, mer specifika program måste till med privata investeringar och klimatförändringar måste tas med i fattigdomsbekämpningen. Om två veckor är han på väg till Bolivia med sin kommission. Från frågepanelen med svenska riksdagsledamöter uppmanas Latinamerika, via ambassadörerna, att inte falla i protektionism. Frihandeln med EU lovordas. De Vylder vill påminna oss att vid förra krisen fick Latinamerika rådet att öppna sin marknad för frihandel, minska de offentliga utgifterna och minska statens roll. Nu när i-länderna är i kris kommer uppmaningar, från samma rådgivare, att staten ska ta kontroll över bankerna, att öka de offentliga utgifterna och att ha en aktiv penningpolitiken. För att inte tala om att skydda sina marknader, ”buy american”.
Fyra frågor från publiken hinner man med, en diplomat säger att Iglesias rekommendationer låter som musik i sina öron, en annan tjänsteman från FN frågar vad Sverige och Europa gör för att öka produktionen av etanol och agrobränslen. Till sist kommer frågorna som även lyfts under mingeln, vart har folkrörelserna tagit vägen i analysen? Hur påverkas utveckling i Latinamerika av ursprungsfolkens och de fattigas resning? Det pratas om klimatförändringar och goda exempel glöms bort, bl a Kubas ekologiska framsteg som lovordas av WWF? Hur påverkas ekonomin och framtiden av att flera miljoner latinamerikaner nu kan läsa och skriva? Ett statsråd frågar publiken hur vi ser till att fler svenskar reser till Latinamerika, hur ökar vi handeln med kontinenten. De Vylder påminner om att Sverige nyligen stängt flera ambassader och representationer och vad som spelar roll är att vara bland folket, på tal om folkrörelsens icke-existens under ”Latin American Day”. En riksdagsman i frågepanelen lovar lära sig spanska, konferencieren tipsar honom att riksdagen avsatt pengar för språkkurser, en annan politiker säger att hon lärt sig mycket under denna ”underbara dag”. Väl ute i korridorerna igen, på väg ut görs en summering av dagen. Mitt första intryck är jag under Latinamerikas gyllene år inte läst samma nyheter, inte träffat samma människor och definitivt inte varit på samma platser som dessa kostymklädda herrar. Hur kunde jag missa makroekonomins stabilitet? att jag inte kommit på att rekommendera våra vänner från folkrörelserna att inte falla in i protektionism? köp europeisk, köp svensk! jag undrar varför ursprungsfolken i Amazonas inte ser möjligheterna med privata investeringar i sin kamp för regnskogen?
På gatan väntar diplomatbilarna på sina ambassadörer som kommer ut med portföljer fulla med rekommendationer. Jag vet att Iglesias och andra inte skulle våga sig på såna rekommendationer i dagens Latinamerika utan att få mothugg, i EUropa går detta fortfarande hem. Hans analys tillhör gångna tider. Under mingeln får jag veta att Iglesias under sin tid på Interamerikanska Utvecklingsbankens IDB varit drivande i bankens finansiering av ett flertal energiprojekt, bl a i Camisea, Ica, Peru. Projektet kritiserades för den enorma miljöförstöring och för övergrepp mot ursprungsfolken från området. Som sagt, minglet i riksdagens gamla plenarsal ger dagens bästa behållning.
Francisco
fredag 6 februari 2009
Santa Cruz, Bolivia - kampen om territoriun och jord
Jag befinner mig i Camiri, soder om Santa Cruz, pa vag till Argentina, ocksa en del av La ruta del Che (omradet dar Che Guevara forde gerillakrig i Bolivia). Har pagar slaget om jorden.
Vi traffar Guaranifolkets ledare Wilson Changaray. Han menar att deras territorium omfattar 10 miljoner hektar, att de idag har fatt tillbaka 1 miljon men att de ar beredda att ga ner i sina krav till 5 miljoner hektar. Han sager bestamt att trots dessa eftergifter, ger de inte upp kampen om att fa tillbaka sitt territorium som i hundratals ar tillhort guaranifolket.
Men i Camiri och naromraden finns ocksa stora jordgodsagare som Ronald Larsen, fran USA, med skum bakgrund (fd CIA-agent, sager ryktet), som kom till Santa cruz 1968 och som med stod av bl a Interamerikanska banken for utveckling (BID) har roffat at sig jord och territorium fran ursprungsfolken. Familjen Larsen ager idag ca 57 000 hektar (1 hektar ar 100 m2 motsvarande en fotbollsplan) och 17 fastigheter. Guaranifolkets organisation APG och statens organ for jordreformen INRA, med hjalp av militarer, tvingade fram en inspektion av bl a Larsens fastigheter och andra jordagare, som bekraftade att atminstone 35 familjer lever under slavforhallanden (usla arbetsforhallanden, arbetar utan nagon ekonomisk ersattning och utsatts for kroppslig bestraffning) och att det forekom barnarbete.
Samma dag som vi traffar APG och Wilson Changaray kommer en dom som sager att 35 000 hektar (bla delar av Larsens fastigheter) atergar till staten och overlamnas sedan till bl a guaranifolket.
Den nya konsitutionen, som antogs nyligen via en folkomrostning, sager att man framover inte kommer att fa inforskaffa sig mer an 5 000 hektar. Det har jordagarna i Santa Cruz motsatt sig med vald. Men kampen om jorden har precis borjat. I departementet Santa Cruz finns mycket jord men ocksa en stor koncentration av jordegendomar. Om det ska bli rattvisa maste det till en jordreform som ger ursprungsfolken tillbaka sitt territorum men ocksa fordelar jord till lantarbetare och smabonder. Detta var ett av Che Guevaras mal nar han startade gerillan i Bolivia, han sag hur ursprungsfolk och lantarbetade fortrycktes och beslagstogs sin jord och egendomar. Guaranifolkets ledare sager att jordagarna nu nar varken lagen eller regeringen skyddar dem, anvander sig av paramilitara grupper for att "forsvara" sig.
Det gar visst att dra paralleller till Colombia dar jordagarna lange anvant sig att paramilitara grupper for att beslagtag jord fran ursprungsfolk, smabonder och lantarbetare. Detta ledde till de colombianska bondernas organisering i gerillan FARC i Marquetalia 1953.
Francisco
Vi traffar Guaranifolkets ledare Wilson Changaray. Han menar att deras territorium omfattar 10 miljoner hektar, att de idag har fatt tillbaka 1 miljon men att de ar beredda att ga ner i sina krav till 5 miljoner hektar. Han sager bestamt att trots dessa eftergifter, ger de inte upp kampen om att fa tillbaka sitt territorium som i hundratals ar tillhort guaranifolket.
Men i Camiri och naromraden finns ocksa stora jordgodsagare som Ronald Larsen, fran USA, med skum bakgrund (fd CIA-agent, sager ryktet), som kom till Santa cruz 1968 och som med stod av bl a Interamerikanska banken for utveckling (BID) har roffat at sig jord och territorium fran ursprungsfolken. Familjen Larsen ager idag ca 57 000 hektar (1 hektar ar 100 m2 motsvarande en fotbollsplan) och 17 fastigheter. Guaranifolkets organisation APG och statens organ for jordreformen INRA, med hjalp av militarer, tvingade fram en inspektion av bl a Larsens fastigheter och andra jordagare, som bekraftade att atminstone 35 familjer lever under slavforhallanden (usla arbetsforhallanden, arbetar utan nagon ekonomisk ersattning och utsatts for kroppslig bestraffning) och att det forekom barnarbete.
Samma dag som vi traffar APG och Wilson Changaray kommer en dom som sager att 35 000 hektar (bla delar av Larsens fastigheter) atergar till staten och overlamnas sedan till bl a guaranifolket.
Den nya konsitutionen, som antogs nyligen via en folkomrostning, sager att man framover inte kommer att fa inforskaffa sig mer an 5 000 hektar. Det har jordagarna i Santa Cruz motsatt sig med vald. Men kampen om jorden har precis borjat. I departementet Santa Cruz finns mycket jord men ocksa en stor koncentration av jordegendomar. Om det ska bli rattvisa maste det till en jordreform som ger ursprungsfolken tillbaka sitt territorum men ocksa fordelar jord till lantarbetare och smabonder. Detta var ett av Che Guevaras mal nar han startade gerillan i Bolivia, han sag hur ursprungsfolk och lantarbetade fortrycktes och beslagstogs sin jord och egendomar. Guaranifolkets ledare sager att jordagarna nu nar varken lagen eller regeringen skyddar dem, anvander sig av paramilitara grupper for att "forsvara" sig.
Det gar visst att dra paralleller till Colombia dar jordagarna lange anvant sig att paramilitara grupper for att beslagtag jord fran ursprungsfolk, smabonder och lantarbetare. Detta ledde till de colombianska bondernas organisering i gerillan FARC i Marquetalia 1953.
Francisco
tisdag 27 januari 2009
Latinamerikagrupperna ar pa plats i World Social Forum 2009. Varldens storsta samling for rattvisa! Det världssociala forumet i Belém, Brasilien, som startar idag 27 januari lockar sociala rörelser från hela världen. Over 120 000 deltagare vantas komma till Amazonas for att samtala om hur vi bygger en mer rattvisare varld, en annan varld ar mojlig!
Bade jag, Francisco Contreras Latinamerikagruppernas ordforande och vice ordförande Carmen Blanco Valer samt ett tiotal andra medlemmar och ungdomspraktikanter är på plats och deltar i processen.
Jag ska bland annat delta i en panel om EU:s forhandlingar med Latinamerika kring ett frihandelsavtal. Det här avtalet är något som kommer att få negativa konsekvenser för ursprungsfolk, lantarbetare och småbrukare i Latinamerika, dessa grupper som redan är utsatta och marginaliserade i samhället.
Latinamerikagruppernas samarbetspartners lantarbetarnatverket Via Campesina, det biregionala natverket Enlazando Alternativas och ursdprungsfolksnatverket Coordinadora Andina Organizaciones Indigenas kommer också att delta. Ett av årets teman är ursprungsfolk, något som accentueras av att forumet hålls i Amazonas-regionen.
Här kan du följa forumet
Bloggen www.latinamerikagrupperna.blogspot.com
Latinamerika.nu (www.latinamerika.nu)
Hemsidan för det världssociala forumet:http://www.forumsocialmundial.org.br/index.php?cd_language=2
Bakgrund
En artikel inför forumet: http://latinamerikagrupperna.se/engagera/859
FAKTA
Den globala sociala forum-processen som föddes i Porto Alegre i södra Brasilien år 2001, då det första World Social Forum hölls. Forumet skapades som en reaktion på det världsekonomiska forum som hålls i Davos, Schweiz, där världens handelsministrar och företagsledare möts.
Bade jag, Francisco Contreras Latinamerikagruppernas ordforande och vice ordförande Carmen Blanco Valer samt ett tiotal andra medlemmar och ungdomspraktikanter är på plats och deltar i processen.
Jag ska bland annat delta i en panel om EU:s forhandlingar med Latinamerika kring ett frihandelsavtal. Det här avtalet är något som kommer att få negativa konsekvenser för ursprungsfolk, lantarbetare och småbrukare i Latinamerika, dessa grupper som redan är utsatta och marginaliserade i samhället.
Latinamerikagruppernas samarbetspartners lantarbetarnatverket Via Campesina, det biregionala natverket Enlazando Alternativas och ursdprungsfolksnatverket Coordinadora Andina Organizaciones Indigenas kommer också att delta. Ett av årets teman är ursprungsfolk, något som accentueras av att forumet hålls i Amazonas-regionen.
Här kan du följa forumet
Bloggen www.latinamerikagrupperna.blogspot.com
Latinamerika.nu (www.latinamerika.nu)
Hemsidan för det världssociala forumet:http://www.forumsocialmundial.org.br/index.php?cd_language=2
Bakgrund
En artikel inför forumet: http://latinamerikagrupperna.se/engagera/859
FAKTA
Den globala sociala forum-processen som föddes i Porto Alegre i södra Brasilien år 2001, då det första World Social Forum hölls. Forumet skapades som en reaktion på det världsekonomiska forum som hålls i Davos, Schweiz, där världens handelsministrar och företagsledare möts.
måndag 26 januari 2009
Frys förhandlingarna mellan EU och Centralamerika
I veckan som kommer inleds i Bryssel den sjätte förhandlingsrundan om ett så kallat associeringsavtal mellan EU och Centralamerika. Förhandlingar förs bakom stängda dörrar, utan insyn eller debatt. Latinamerikagrupperna och FIAN har gjort en enkätundersökning bland riksdagsledamöter och svenska EU-parlamentariker som visar på betydande kunskapsbrister när det gäller EU:s förhandlingsposition och möjliga konsekvenser av associeringsavtalen på fattiga människors förutsättningar. Läs vår debattartikel på Sydsvenskan och rapporten Bakom Lykta Dörrar
EU driver på för en liberalisering av fattiga länders ekonomier, under mantrat ”frihandel leder till utveckling”. Ordet frihandel ger felaktigt en illusion om att det skulle handla om rättvisa spelregler. Men EU subventionerar jordbruk och indirekt även industri med enorma belopp. Europeiska företag har en väl fungerande infrastruktur att falla tillbaka på, och ett par sekel av industrialisering bakom sig till skillnad från många utvecklingsländer.
Vi kräver
- en offentlighetsprincip har antagits som möjliggör öppen debatt om vad EU-kommissionen håller på med
- särskilt utsatta grupper ges plats i förhandlingarna med resurser att delta och komma med förslag
- förhandlingarna verkligen fokuserar på ”en hållbar och rättvis global utveckling”.
Francisco
EU driver på för en liberalisering av fattiga länders ekonomier, under mantrat ”frihandel leder till utveckling”. Ordet frihandel ger felaktigt en illusion om att det skulle handla om rättvisa spelregler. Men EU subventionerar jordbruk och indirekt även industri med enorma belopp. Europeiska företag har en väl fungerande infrastruktur att falla tillbaka på, och ett par sekel av industrialisering bakom sig till skillnad från många utvecklingsländer.
Vi kräver
- en offentlighetsprincip har antagits som möjliggör öppen debatt om vad EU-kommissionen håller på med
- särskilt utsatta grupper ges plats i förhandlingarna med resurser att delta och komma med förslag
- förhandlingarna verkligen fokuserar på ”en hållbar och rättvis global utveckling”.
Francisco
Herre JEvo...
Trots massiva kampanjer från nej-sidan tyder allt på att den nya grundlagen har godkänts i Bolivia. Ja-sidan ser ut att ha fått 60 procent och president Evo Morales sade i en kommentar att valresultatet innebär slutet för den koloniala staten Bolivia.
Katolska kyrkan är en av de instanser som sällat sig till nej-sidan och i tv-reklamen uppmanat folket att sälja mellan Jesus eller Evo Morales. I dag ser det ut som att Bolivias folk gjort sitt val.
Läs mer på www.latinamerika.nu.
/Tove
Katolska kyrkan är en av de instanser som sällat sig till nej-sidan och i tv-reklamen uppmanat folket att sälja mellan Jesus eller Evo Morales. I dag ser det ut som att Bolivias folk gjort sitt val.
Läs mer på www.latinamerika.nu.
/Tove
fredag 9 januari 2009
Nystart efter 500 år i periferin
Demo i Quito. Foto: W. SilveiraFortfarande är ursprungsfolken runtom i världen bland de mest fattiga och diskriminerade. Fortfarande ses deras alternativa utvecklingssyn som alltför radikal och dess protester i Latinamerika kriminaliseras. Men efter 25 år av förhandlingar har ursprungsfolken fått en egen deklaration som kan öppna upp för att sätta deras krav högre upp på den globala agendan och decennier av konsolidering och alliansskapande har gjort dem till en stark aktör. Efter 500 år av motstånd har ursprungsfolken i Latinamerika gått in i en fas där de finns med och bygger nya alternativ.
Hur framtiden för rörelsen ska te sig är lika oviss som den historiska utvecklingen på kontinenten hittills varit. Men det står klart att allianser växer sig starkare och att deras krav måste tas på större allvar. Ett antal kriser kan lägga en mer stabil grund för ursprungsfolkens idéer. Det handlar om livsmedelskrisen som sätter fokus på ländernas matsäkerhet eller matsuveränitet, vilket rörelsen talat om under lång tid och som handlar om lokalt odlande och självbestämmande om hur ett lands befolkning ska mättas. Det handlar om den ekonomiska krisen som än mer ifrågasätter dagens ekonomiska system och relationen mellan Nord och Syd. Det handlar om klimatkrisen, som även fått oss i Nord att känna att vi borde lyssna lite mer på vad moder jord har att säga.
Vänsterregeringar på kontinenten kan till viss del stärka ursprungsfolksrörelsen, men ännu är det svårt att se hur dessa stater tänker gå från fina ord och kulturella uttryck till praktisk handling, framför allt när det är makten över naturresurserna och deras användning som ligger i vågskålen.
/Tove
(Texten är ett utdrag ur en artikel i Fria Tidningar. Läs hela artikeln här)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
