..sa biståndsministern innan hon gick...

Latinamerikagrupperna deltog under sista veckan i maj på Sida´s klimatkonferens Commitment to Climate justice. Dels genom mig och dels via en representant från vår samarbetsorganisation Fenocin i Ecuador och via det också La Via Campesina Sydamerika.

På koneferensen deltog representanter från Europa, Sydamerika, Asien och Afrika och fokuset var hur det i biståndsarbetet går att få med klimatfrågan och även använda den med perspektiv på rättvisa. Det vill säga att etanol som produceras på ett sätt som förstör lokalsamhällen inte kan räknas som klimatsmart och rättvist, och därigenom går det väl att säga att det inte heller bidrar till någon hållbar utveckling.

Det är kul att höra att Latinamerikagruppernas vision ligger så nära organisationerna i Syd. Inte bara de i Latinamerika utan det är en rörelse som följer över världen. Det är en fantastisk möjlighet att träffa organisationerna i utvecklingsländernas representanter och höra deras perspektiv på hur utveckling bör gå till.
- Det är inte bara en klimat- energi- och livsmedelskris utan också en livsstilskris i Nord, det saknas moral och solidaritet, sa en man från Latinamerika. Det är dessa problem som vi måste ta itu med lika väl som med bistånd till utvecklingsländerna. Det gäller alltså att även jobba med opinion i Sverige och resten av Nord för att komma till rätta med problemen med klimatfrågan, även när vi pratar om biståndet. Det finns mycket vi kan lära av Syd.

Galen utvecklingsmodell
- Det är utvecklingsmodellen som det är fel på, sa en kvinna från Afrika. Det lös igenom att det är den kapitalistiska modellen som är orsaken till klimatproblemen och också att den är oförmögen att lösa den. Även om de flesta var organisationer närliggande gräsrotsrörelserna i utvecklingsländerna så lät det som att det är svårt att kritisera biståndsarbetet för hårt. Om jag kritiserar för mycket, blir jag då utan bistånd?

En som inte verkade helt intresserad av att träffa organisationerna från Syd var Gunilla Carlsson, Sveriges biståndsminister. Hon kom och hade ett anförande som visserligen lät positivt men med tanke på att svenska biståndet kommer minska med 4,5 miljarder iår och ytterligare 4 miljarder som skulle gått till klimatbistånd antagligen kommer falla bort de närmsta tre åren så klingar det lite tomt. Själv blev jag också väldigt besviken på hennes sista ord när hon förklarade hur viktig konferensen är och hur gärna hon hade velat stanna men hon har en valkampanj för EU-parlmamentsvalet att delta i och därför inte kunde stanna under eftermiddagen. Det sa hin innan hon gick och jag tänkte att det hade varit bätte att inte säga något alls för det verkade istället som att hon var totalt ointresserad.

Utan henne var det dock en positiv konferens som även om den inte kom till några direkta överenskommelser iallafall stakade uta några stolpar i riktningen som biståndspolitiken bör ta för att vara rättvis och bra för klimatet.

/Martin Johansson