söndag 31 maj 2009

Ursprungsfolkstoppmöte och kvinnokampen

Ursprungsfolkens fjärde toppmöte är nu på väg till sitt slut. Det har varit fem intensiva dagar av intressanta och lärorika möten, men också av frustration. Frustrationen kommer mest över att man inte har kunnat bevaka alla möten samtidigt, eftersom att det fanns ca 64 olika bord med olika teman. Det var dock tre huvudteman som genomsyrade hela mötet och som ursprungsfolket kämpar för; plurinationella stater, mot frihandelsavtal samt “det goda livet”.

Plurinationella stater är mycket mer än ett “multikulti” samhälle, där tolerans är nyckelordet, och man accepterar att det finns olika kulturer. Plurinationella och plurikulturella stater innebär inte bara att staten erkänner minoriteter utan även garanterar deras rättigheter. De olika etniska grupper lever sida vid sida i ett plurinationellt samhälle, till skillnad mot ett multikulturellt samhälle där man bara erkänner att det finns minoriteter, men majoritetens kultur är normen, och minoriteten måste alltid förhålla sig till den och har inga egna rättigheter som etnisk grupp eftersom att alla är t.ex. svenskar.

Frihandelsavtal var ett hett ämne under toppmötet eftersom att det hotar ursprungsfolkens hela existens. Urfolkens kosmovision är inte förenlig med den kapitalistiska logiken, där allt går att äga, för hur kan man äga luften eller vattnet eller naturresurserna? Urfolkens ägandesystem skiljer sig från vårt västerländska system, eftersom att naturen inte går att äga, man lever tillsammans med den. Detta ses även som en vidare kolonialism, eftersom att man inte ens frågar ursprungsfolket om de vill ha frihandelsavtal eller inte. Amazonas konflikten som har följt oss under hela vår vistelse i Peru är ett tydligt exempel på hur ursprungsfolket ser på sitt territorium och på moderjord. Lagen eller dekretet som den Peruanska staten har stiftat som ger rätt till utländska företag att gå in i Amazonas och exploatera naturresurserna, går inte ihop med Amazonas folkets syn på livet och naturen, och gör därför motstånd, eftersom att “la selva no se vende, la selva se defiende”, och betyder att djungeln inte går att sälja, utan man måste försvara den.

“Det goda livet” eller “el buen vivir” så som det heter på spanska är ett alternativt sätt att se på utveckling. “Det goda livet” bygger på att man ska leva i harmoni med naturen, där man värnar om moderjord.

Toppmötet var indelad i delar, och började med kvinnomötet, fortsatte sedan med ungdomsmötet och avslutades med det stora mötet.

“Jallalla första kontinentala kvinnotoppmötet, jallalla Abya Yala” var slagorden man hörde i början av kvinnomötet. Jallalla betyder leve och Abya Yala är ursprungsfolkens egna namn på den latinamerikanska kontinenten. Stämningen var hoppfullt, och ca 2000 kvinnor från hela Latinamerika och andra delar av världen var närvarande. Det diskuterades många olika teman, och man kunde tydligt se hur de postkoloniala strukturerna och det patriarkala systemet är närvarande i ursprungskvinnornas liv. Jag valde att bevaka mötet som handlade om våldet mot kvinnorna inom familjen, socialt och politiskt. Gloria Gonzales Mayor från nätverket Waqib Kej i Guatemala menade att ”det är det patriarkala systemet som är orsaken till våldet mot kvinnan i hemmet”. Det är därför viktigt betonade hon att sluta se våldet mot kvinnan inom hemmet som något privat, och göra det till något politiskt. Under diskussionen kom det fram att det är en trippel diskrimination som ursprungskvinnorna lever varje dag. De blir diskriminerade på grund av att de är kvinnor, tillhör ursprungsfolket och är fattiga. Men trots denna negativa bild av deras vardag var det starka kvinnor som inte lät sig tryckas ner av orättvisa samhällstrukturer, utan utvecklade fram förslag om hur man ska arbeta för att förändra strukturerna. Ett exempel på förslag var kvotering eller positiv diskriminering så som det också kallas, att det skulle finnas 50 procent kvinnor inom offentliga poster. Staten har också ett ansvar menade kvinnorna att garantera deras rättigheter, och det behövs institutioner dit misshandlade kvinnor ska kunna gå till. Konventionen ILO 169 var ytterliggare något som kvinnorna lyfte upp som en viktig sak som staten måste följa för att kunna garantera ursprungskvinnornas rättigheter. ”Man kan inte prata om demokrati om inte ursprungsfolkskvinnorna finns inkluderade i samhället”, betonade kvinnorna.

Kvinnomötet var det som inspirerade mig mest, eftersom att det hela kändes så verkligt och stannade inte bara i en diskurs. Kvinnornas starka potential att kunna förändra sina egna liv fick mig att reflektera och gav mig hopp om att det verkligen går att förändra orättvisa strukturer.Jag måste också avsluta min reflektion med "Jallalla ursprungsfolkskvinnor, jallalla kvinnokampen".

Natalia Rojas Romero

Inga kommentarer: